UPPGIFTER SOM STRATEGI

Genom åren har vi träffat många hundar, både via kurser och  privatkonsultationer/utredningar och vår erfarenhetsbank fylls ständigt på – tyvärr får vi väl säga, för det betyder ju att alltför många hundar har beteendeproblem. Även om vi älskar problem och den utmaningen utredningen av dem innebär så önskar vi förstås att alla dessa hundar och människor inte var i den sitsen att de behövde söka hjälp. Vi har förmånen att alltid kunna bolla tankar och frågeställningar med varandra, vi har en samlad erfarenhet av olika typer av hundar och beteendeproblem men också praktisk träning i tävlingslydnad, barmarksdrag, skyddsport, freestyle, specialsök, nosework, vilt-och personspår. Att vara två personer och alltid ha en kollega att dela hjärna med – det är grymt! Anna har i nuläget inga gruppkurser utan endast utredningar under sommaren (pg a utbildning till gymnasielärare) men Marja har sina specialkurser som Sansa Dig, Storm eller Stilla?, Fokus- och Belöningsutveckling, Slyngel, Hundmöteskurs mfl, flera gånger per vecka på Kungliga Hundar i Göteborg.

I det här inlägget tänkte vi berätta om några olika individer som vi har träffat och hur vi har arbetat med deras respektive beteendeproblem. Men först:

Så jobbar vi

Vi jobbar alltid utifrån hunden och hundägarens förutsättningar. Samma typ av beteendeproblem kan ha olika lösningar beroende på typ av hund och individ. För oss är det centralt att hunden har kontroll, kan vara med och påverka och lära sig att rätt val lönar sig. Det första vi tittar på är ABC:

  • Antecendent – Vad sker innan beteendet? Vad fungerar som en trigger?
  • Behaviour – Vad gör hunden? Vad ser vi?
  • Consequense – Vad händer efteråt? Vad blir konsekvensen – för hunden? För människan?

När detta är klargjort går vi vidare med flera saker som motivation, aktivitetsnivå, emotioner, kontext, typ av hund och förutsättningar, hundägarens mål & förutsättningar för att hitta ett optimalt träningsprogram för just det ekipaget.

Val av teknik

När det kommer till motbetingning så är det en jättebra teknik och vi använder den i många situationer. Samtidigt upplever vi att ren motbetingning (ex. se trigger – äta högkvalitetsbelöning) för en viss typ av hund, ekipage och/eller vissa situationer inte är att rekommendera. Vi upplever att motbetingning som ren teknik kan vara jättesvårt med en hund som är emotionellt investerad i situationen (jämför trauma, många dåliga erfarenheter och olyckliga val som blivit inlärda beteenden), men också särskilt svårt för ovana hundtränare – och det är det många hundägare som är. Det som fungerar i teorin – fungerar inte alltid i praktiken, i den verkliga världen.


Modellen är inspirerad av Jean Donaldsson

Om motbetingning inte görs i en viss ordning, som på modellen till höger försöker visa, så sker ingen inlärning. För att desensitisering – minskad reaktion på trigger – ska ske behöver avståndet anpassas, belöningen vara exklusiv (inte samma som vi använder vid ex trix, lydnad) och belöningsignal /markör komma vid exakt rätt tillfälle. Det ställer stora krav på att hundägaren gör rätt och det kan vara tungt att axla den manteln om det är särskilt besvärligt med timing och koordination. Om belöningen presenteras före trigger kan det leda till att belöningen blir en signal för att trigger är i antågande samt att belöningen mister sitt värde och blir ”förgiftad”.

Vi har därför valt att jobba med ren motbetinging endast i de situationer där hunden inte är vad vi kallar för emotionellt investerad, exempelvis jagar fordon/fåglar på grund av jakt. Det är en skillnad mot hunden som utvecklat beteendeproblem som på grund av ex. dåliga erfarenheter skapat en association till starkt obehag. Om hunden är känslomässigt engagerad och dessutom känslig för trigger/stimuli och lätt ramlar över sin reaktionströskel – ja, då kan det vara en trestegsraket som gör det svårt för en hundägare att förstärka rätt beteende i rätt tidpunkt. Det vi kallar för högenergihundar tenderar också att lära sig både önskvärda och mindre önskvärda beteenden extremt snabbt. De är därför ofta hejare på att baklängeskedja – de lär sig snabbt att trigger betyder rikta utåt (många lär sig att aktivt leta efter trigger för att sedan skvallra) som i sin tur, direkt eller efter en stund – beroende på timing hos hundägaren -, leder till klick och belöning! Det är inte så det står i manualen, men det är så det lätt blir i verkligheten. Vi ska också ha med oss att motbetingning och särskilt skvallerträning handlar mycket om att ha koll på triggers, dv s först rikta sig utåt, mot trigger.

Motbetingning fungerar enligt oss ofta mycket bra för hundägaren som vill minska hundens jagande av fåglar, men sämre för hunden med svårare utfallsproblematik. I vårt koncept jobbar vi mer med att den hunden ska tänka BAKÅT, från trigger till oss. Vi har utvecklat ett gäng med övningar som alla bygger på att tänka bort från trigger, bakåt till den som håller i kopplet.

Vi vet att rent teoretiskt så fungerar alltid motbetingning och vi förändrar förstås hundens känsla och association från negativ till positiv genom vår träning. Men det finns faktiskt undantag där vi inte nämner motbetingning-träning i våra åtgärdsplaner, helt enkelt för att det inte är en optimal lösning för just det ekipaget.

Felsökning – vad ser vi då?

Många hundägare får höra att motbetingning är svaret på alla deras frågor men inte hur de kan felsöka om de inte får det att fungera. Vi ska berätta en historia om en sådan hund. Den här tiken är 4 år, en omplaceringshund som är uppvuxen i hundgård och därför inte fått den sociala träning hon borde fått. Detta har gjort att hon har svårt med sociala krav i situationer där hon känner sig trängd. Observera att det kanske inte alltid är en situation som vi människor uppfattar som en trängd situation men som är det i hennes perspektiv, i hennes huvud är det intrång. Hon har heller inte blivit direkt tränad utan har mest bara funnits till. Hon är samtidigt en hund med mycket energi och intresse för lek. Hundägaren är mycket ambitiös och duktig på hundträning och har jobbat med hunden så gott hon bara kunnat och hunden har utvecklats enormt men de kommer inte riktigt tillrätta med hennes sociala svårigheter kring människor. Om en person kommer för nära vid fel tillfälle kan hon skälla, morra och/eller nafsa. Det är givetvis inte ett ett önskvärt beteende eller sprunget ur goa känslor hos henne. Hundägaren har jobbat med motbetingning, arrangerade situationer/set-ups, jobbat med både godis och leksak, haft rätt avstånd och timing och hunden responderar korrekt. Matte kämpar verkligen med att ha rätt timing och att belöna i rätt tidpunkt. Hunden ”skvallrar” och i oftast går det fint, men hunden fortsätter med beteendet och dessutom tycker hundägaren att beteendet har intensifierats.

Det här är vad som händer

Det här är en hund som nyligen förstått vikten av att kunna samarbeta. Den är inte tidigare tränad vilket betyder att interaktion med en människa ännu inte har ett högt värde i sig, särskilt inte i en situation där hunden redan har en strategi/uppgift och dessutom är emotionellt engagerad. Däremot upplever hunden troligen att de strategier/uppgifter som hon brukar använda när hon känner sig trängd – de har högt värde, de fungerar och de får henne att känna sig trygg och framför allt, de ger henne kontroll över situationen. , hon skvallrar och hon tar belöning för hon förstår att det förväntas av henne men hon fortsätter med sin strategi/uppgift. Anledningen till att hundägaren upplever en intensifiering av beteendet beror troligen på att nu tillkommer ett krav från hundägaren i situationen, hunden känner av att hon förväntas skvallra, dv s det tillkommer ett moment där hon ska prestera något. Krav skapar en gnutta frustration: hon vill gärna göra rätt men – eftersom (och här tolkar vi utifrån hundens beteende) det inte riktig leder till en lika bra, lika snabb eller bättre konsekvens ( C ) jämfört nafsande (B ) – återgår hon snabbt till sin invanda strategi/uppgift och då något frustrerad, vilket gör att hon” tar i” lite extra.

Så gjorde vi

Här handlar det om att jobba med hunden – inte mot hunden. Hunden har mycket energi, vill gärna ha en uppgift men vi gissar att motbetingning i det här läget är för passivt, ifall inte hundägaren har en helt fantastisk timing i de flesta lägen. Det var lite för riskabelt med den här hunden på så vis att hon troligtvis hellre utför sin invanda strategi – att reagera utåt. Hon är också en “fysisk “hund: gillar att jobba, söker och har mycket stor förväntan på uppgifter. Med en sådan hund är det extra viktigt att övningen + belöning har högre värde än hundens egen strategi/uppgift. Så var inte fallet, för den här hunden, med ren motbetingning.

Istället fick de jobba med en övning som heter HäääääÄÄR!!!! (precis så, det är inte felstavat eller överdrivet 😉 ) som bygger på att hunden skall trycka mot hundägarens ben när hundägaren säger HÄÄÄÄÄÄR!!!! och belönas med antingen kamplek eller riktigt värdefullt godis. Nedan kan ni se ett videoklipp på hur övningen ser ut för en hund som hemskt gärna ville stå på bakbenen och kasta sig in samt hur inlärning sker för en annan typ av hund.

KRITERIER

  • Inlärning ska ske i lugn och störningsfri miljö, ingen trigger i närheten.
  • Viktigt att matcha med rätt typ av belöning.
  • Hundägaren säger HÄÄÄÄÄÄR!!!! samtidigt som hon med hjälp av godishand riktar ut hundens huvud från benet så hundens bog trycks mot sitt ben.
  • Detta kampanjas (kampanj = under en tidsperiod av 1-2 veckor belöna beteendet 6 gånger 6 gånger om dagen, 6 x 6) tills det har hög belöningshistorik.
  • Först när beteendet är förstärkt kan det användas i ”skarpt läge”, börja gärna med en set-up, dv s en arrangerad situation med trigger på anpassat avstånd.
  • Omvänt lockande med antingen godis eller leksak kan fungera bra som utveckling för att ge hunden en tydlig självständig uppgift. OBS! Omvänt lockande handlar inte om ögonkontakt utan att hunden självständigt kan behålla sin position – i förlängningen göra det trots störningar.

Övningen fungerade kalasbra för just den här hunden. Det var fysiskt, tydligt (få val), det gick snabbt och hon fick kampa rejält och bli av med energi i belöningen. För en högenergihund kan det ofta få motsatt effekt att försöka dämpa deras energi genom långsamma rörelser och endast godisbelöningar. Det kan till slut, om hunden inte får utlopp för sitt stora behov av att (under kontrollerade former) ta i, slita och dra, – starta en ond cykel av frustration hos både hund och hundägare. Istället har dessa hundar stort behov av att “blåsa ur sig”. Det tog ca 2 månader av träning innan de kunde använda sig av övningen i plötsliga situationer med trigger men det fungerar nu i nio fall av tio.


OLIKA EKIPAGE VI JOBBAT MED

Nedan kommer vi presentera ytterligare två ekipage med olika typer av problematik och sedan presentera delar av åtgärderna för bägge ekipagen. 

NINJA – EN CORGI-KANONKULA

Vi börjar med Ninja! En mycket ambitiös corgi. Full av energi och en mästare på att baklängeskedja. När vi träffades första gången var det tydligt att hans favoritsysselsättning var att skälla. Han skällde på andra hundar, på plötsligt uppdykande människor/företeelser, andra djur, för att få uppmärksamhet, när någon gick utanför dörren – vi kan lugnt konstatera att skällande var en viktig uppgift för honom. Ninja hade haft några läskiga upplevelser med lösa hundar vilket gjorde honom osäker och nu hade deras hundmötesproblematik accelererat. Matte Izabell var lite uppgiven men ändå peppad på att sätta igång med att komma tillrätta med hans beteende. Fram till vårt första möte hade de jobbat en del med att testa motbetingning men det hade snabbt lett till att Ninja baklängeskedjat och sett det som ytterligare en möjlighet att skälla. Dessutom hade han börjat skälla för att han hade så stora förväntningar på att få göra något och Izabell kände det som att vad hon än gjorde så fick det Ninja att skälla ännu mer.

Vi bedömde det som att Ninja låg lite högt i stress, lite konstant för nära sin reaktionströskel och en faktor som påverkade, var att han gick på hunddagis. Många intryck att sortera dagtid medförde att han hade svårt att koppla av. Det gjordes flera ändringar i Ninjas vardag, han fick t ex vara hemma dagtid och en hundrastare kom mitt på dagen. När det kom till träningen fick Izabell jobba med mer aktiva uppgifter istället för motbetingning. Ninja responderade väldigt fint på sitt namn så vi förstärkte upp det ytterligare och när Izabell sa NIN -JAA med ett speciellt tonfall – så vände han ibland från trigger, under förutsättning att avståndet anpassades. Eftersom Ninja är en smart kille som gärna hittar på egna uppgifter fick Izabell också jobba med olika övningar, aldrig samma övning flera gånger i rad, då kunde han tröttna och falla in i gamla beteenden (eller hitta på nya ;). Ninja tänkte bara ut, bort, framåt och sedan SKÄLLA. De fick träna på uppgifter där fokus låg på att tänka bakåt i alla lägen och sedan belöna upp hans initiativ rejält. Izabell fick kämpa och hela tiden vara noga med att tillrättalägga miljön så Ninja kunde göra rätt val. Något som var centralt var också att en belöning kan kombineras med rolig uppgift vilket på sikt faktiskt smällde högre än att skälla!

Eftersom Ninja är en smart kille som gärna hittar på egna uppgifter fick Izabell också jobba med olika övningar, aldrig samma övning flera gånger i rad, då kunde han tröttna och falla in i gamla beteenden (eller hitta på nya) 😉

Idag är Ninja en helt annan hund, mycket mer avslappnad (och matte Izabell en mycket gladare hundägare). De får fortfarande bakslag och vissa situationer är svårare än andra men Ninja kan skaka av sig det och det påverkar inte honom negativt på sikt. Ni kan följa Ninjas öden och äventyr på Instagram.

Belöningshierarki

Någonting vi ofta stöter på är att den andra parten i hundens träning, människan, också (förstås) får vissa beteenden förstärkta och andra utsläckta. Just ATT belöna hunden är väldigt belönande för oss människor. Så blev det för Izabell och Ninja efter en tids träning. Izabell fick tänka över sin belöningsteknik och planera för hur hon skulle belöna i olika situationer. Vad händer t ex efter belöningen? Vad har jag för kriterier?

Över lag kan nog många av oss känna igen att det känns så himla bra att ge sin hund någonting den vill ha och blir glad av. Det är också djupt mänskligt och en fin egenskap i att sann lycka ligger i att ge snarare än att få. Det är också riktigt att det är riskfritt att belöna en gång för mycket snarare än att belöna en gång för sällan. Det vi upplever som ett problem är snarare att många hundägare missar gradskillnader i belöningar, vilket är en viktig del i träning av beteendeproblem, särskilt när man har kommit en bit på vägen i sin träning.

Någonting som är oerhört effektivt vid träning av beteendeproblem är att ha en typ A-belöning och en typ-B-belöning, särskilt på promenad där vi lätt faller in i gamla mönster samtidigt som det är mycket störningar. Typ A-belöningen är i stil med älgburgare, ostbågar, köttbullar, kokt kyckling om det gäller mat. Eller en kampleksak i långt snöre med fårskinn i änden, ett grisöra i ett snöre, tre tennisbollar samtidigt … Ni förstår poängen 😉 Medan typ B-belöningen är hundens torrfoder (om den äter torrfoder och vi har en mycket glupsk matglad hund) och andra torra godissorter som inte är fullt så frestande. I leksaksväg pratar vi en hård plastleksak, leksak gjord av brandslang och leksaker som ofta ligger framme inomhus.

Fotograf: Mikaela Borg

Ingen hund eller människa jobbar endast för beröm. I det fallet hundar gör det handlar det inte om belöningsbaserad träning eller så är beteendet självbelönande och ev. beröm är ingen primär förstärkare av beteendet. Däremot är beröm väldigt viktigt i vår kommunikation med hunden. Både hundar och människor jobbar i viss mån för bekräftelse och en känsla av samband och även de mest självständiga hundarna behöver verbal bekräftelse. 

Hundträning handlar om att forma beteenden och jobbar vi belöningsbaserat är vi främst intresserade av att använda positiv förstärkning och tillrättaläggande av miljön. Det vi märker är att många hundägare belönar över 80% av alla önskvärda beteenden hunden utför. Alltid. Det kan leda till inflation i belöningar och att hunden de facto blir ganska bekväm i så måtto att träningen hamnar på en platå – det blir varken bättre eller sämre resultat i träningen fastän hundägaren inte tycker de nått sin målbild. 

Hunden får information genom belöningarna och ifall “det mesta” ger belöning kommer hunden också erbjuda “det mesta” i beteendeväg. Ett vanligt exempel:

Hundägaren vars hund tidigare gjorde kraftiga utfall i hundmöten kan nu passera andra hundar. Hunden spänner sig, kan skälla någon enstaka gång och hundägaren får locka och pocka. När hunden tar ögonkontakt igen får hunden beröm & typ A- belöning: “Braaaa där Bamse” + ostbåge. Jag frågar hundägaren “Vad belönar du nu?” är svaret att “Ja jag vet men han betedde sig åtminstone inte så illa som han brukade göra förut”. 

Det är inget fel i ovanstående exempel, men ifall hundägaren har som mål att Bamse ska ignorera andra hundar är det en kontraproduktiv strategi eftersom hon tränar på motsatta beteenden. Bamse lär sig här att kedja flera självbelönande beteenden som troligtvis både ger härlig känsla och belöning från matte. Rikta ut/stirra på andra hundar + skälla en-två gånger + följa efter matte = belöning. 

Genom att våga (för det handlar om att våga släppa på kontrollen, höja kriterierna för vad som ska leda till “hand i fickan + ge hunden godis”) berömma hunden när den gjorde OK ifrån sig och behöver hjälp, stöttning, respektive belöna hunden med typ A-belöning när vi gör genombrott kan vara oerhört kraftfullt för flera typer av scenarion, exempelvis komma vidare i träningen från de mest grundläggande situationerna eller göra hunden mer samarbetsvillig. 

Många är rädda att det här ska leda till utsläckningutbrott hos hunden i form av frustration (vi har tidigare skrivit om frustrations-elefanten i rummet) som gör att den hamnar över sin reaktionströskel i nästa möte av trigger. Vi upplever inte att så är fallet så länge hunden förstått kopplingen göra-för-att-få som belöningsbaserad träning av våra familjehundar bygger på. Beröm är för de flesta hundar en så kallad keep-going-signal, fortsätt-jobba-du-är-på-rätt-spår. Ifall hunden genast hamnar över sin reaktionströskel för att vi endast berömmer är det ofta andra mer grundläggande saker i träningen som behöver justeras, t ex avstånd. 

En brasklapp för att det, som alltid, också handlar om typ av hund. Är det en hund som är snabb inlärningsmässigt och/eller gärna bjuder på beteenden så krävs det att du backar bandet och jobbar med större avstånd till trigger när du börjar med oregelbunden förstärkning. Även om hunden är vad vi brukar kalla för emotionellt engagerad så går det att träna även beteendeproblem som moment, dv s vi kedjar delar som hunden ska göra utan belöning. Det ställer högre krav på dig som tränare men på sikt ger det bättre resultat 

Så. Skilj på berömmet när hunden hamnat på sin reaktionströskel men släpper det (stel, boffar, “låser sig” men släpper det med lockande) som betyder “Den var svår att möta den hunden kompis, bra försök och jag hjälper dig mer nästa möte!” och belöningen av typ A-varianten “JAAA, så ska det se ut, snyggt val!” (ser trigger, vänder sig mot dig, gör beteendekedja). Genom att gradera dina belöningar kan du ta stora kliv framåt i träningen!

Nedan följer ett videoklipp från Scandinavian Working Dog Institute om hur de tänker kring oregelbunden förstärkning av beteenden och belöningshierarki hos deras hundar som arbetar med specialsök/nosarbete.

Daddy

Malin och hennes american bully Daddy har gått flera kurser hos Marja och vi bad henne berätta med egna ord om träningen med Daddy:

”Daddy kom till oss när han var ca 1.5 år. När vi började närma oss vårt första nyår ihop så började han visa starka reaktioner på raketer och smällare. Det blev värre och värre och vi tog hjälp av veterinär så han fick lugnande under själva nyårsslaget. Inne gick det bra men att ta oss ut var en plåga, mest för Daddy. I tre veckor efter nyår hade Daddy svårt att gå ut – skakade, vände hemåt och skrek i de värsta stunderna. Jag kände att jag måste göra något för att hjälpa honom. Efter att ha byggt samarbete på en kurs i Inkallning och kontakt för Marja så bestämde jag mig för att prova hennes kurs ”Vilja och våga”. Läste att denna riktade sig mot att stärka hundens självförtroende och hjälpa ljudrädda hundar. Vi kom dit med tanke att nu ska vi öva direkt mot ljud. Men det var faktiskt långt ifrån det vi gjorde. Vi fick lära oss hur hunden fungerar (för mig på ett nytt sätt) och vi jobbade med att stärka Daddys självförtroende. Detta ledde till att vi jobbade massor med balansövningar, olika kedjor och att stärka Daddys kontrollkänsla. Inför vårt andra nyår ihop jobbade vi hemma med de verktyg vi fått. När första smällaren kom satte vi igång att jobba med våra intränade kedjor och vi vände sedan hemåt. Daddy skeptisk men lugnare och fin. Fler raketer kom och Daddy visade inte alls samma panik. Vi gjorde alltid våra kedjor och vände direkt hemåt till tryggheten. Men inte i panik utan kontrollerat. Nyår spenderades på landet utan något lugnande eller andra mediciner. Daddy tog det lugnt och var långt ifrån lika rädd som föregående år. Största skillnaden var att han vågade gå ut. Vi gjorde våra kedjor ute och balansövningar inne. Daddy fick gå in när han ville så han kände att han hade kontroll.

För mig är det som natt och dag och jag trodde faktiskt inte att det skulle gå att hjälpa honom. Jag trodde att han skulle ha ett mindre helvete varje nyår med medicinering för att överleva. Men nu har jag istället en kille som tycker det är obehagligt men kan hantera det. Vi jobbar kontinuerligt med att stärka honom och går fortfarande kurser för att hela tiden utveckla oss och för att hamna i nya olika situationer, så hittar vi på äventyr. Ju större repertoar och desto mer erfarenheter vi har tillsammans, ju mer kontroll har Daddy och tryggare blir han. Fantastiskt att kunna hjälpa sin bästa vän med så mjuka metoder! Är evigt tacksam  <3”

Daddy är en godmodig kille som gärna vill jobba och göra rätt. Han har lagom mycket energi och älskar att gå på kurs och få Malins odelade uppmärksamhet. Som kursledare är det fantastiskt att få följa ett ekipage och se dem utvecklas och ta sig igenom och över motgångar! Just ljudrädsla är en svår rädsla att jobba med eftersom du inte kan styra triggern, det som sker. Om hunden har stor förväntan på uppgift och som i Daddys fall, stor förväntan på samarbete och interaktion så kan beteendekedjor fungera som en jättebra tillgång.

Beteendekedjor

Det här är något annat vi gärna och ofta jobbar med. Beteendekedjor består helt enkelt av olika beteenden i följd. Det kan vara trix, favoritmoment från lydnad etc eller tidigare nämnda HÄÄÄÄRR!!! eller  varianter på nostarget ifall hunden tycker att det är ett roligt beteende. De länkas samman till kedjor som tränas in i störningsfri miljö för att sedan användas i skarpt läge. Vi brukar rekommendera att träna in flera fasta kedjor i hundens repertoar. Dessa kan också kombineras med en annan av våra favorit-övningar, Stationsträning, vilket bygger på att olika beteenden som hunden kan utförs på olika platser i närmiljön, på promenaden, t ex stolpar, stenar, staket, bänkar, murar och annat som kan lämpa sig för hundträning.

Vi har jobbat mycket med beteendekedjor i flera fall, t ex med hundar som har mycket rädslor och inte vågar gå ut eller passera vissa platser. Kedjorna får inte skapa för mycket förväntan och bli gammal skåpmat för hunden utan skall varieras ofta.

Fotograf: Mikaela Borg

Trix är fantastiskt bra grunder för beteendekedjor för det är till skillnad från t ex koppelträning, helt prestationslöst. Du är mer avslappnad och har inte samma krav på hunden. Det är därför ett utmärkt sätt att bygga mer samarbete med din hund.

Att kombinera trix och skapa kedjor är en utmärkt aktivitet. Du kan ha flera kedjor, de måste inte vara perfekta, men det blir en rolig uppgift som hunden känner igen och är trygg med och kan ta hunden genom mindre störningar längre fram. Skapa några olika kedjor, träna på dem både inne och ute och skriv upp och memorera. Kedjor är också bra uppvärmning innan träning. Du kan även använda objekt i kedjorna, exempelvis upp med tassarna mot en vägg, hakan på ett staket och sedan in till dig.

Exempel på kedjor

  • Backa med hunden som går mot dig – led in hunden i Mitt (huvudet mellan dina ben) och sedan upp vid din vänstra sida och in i en snurr och sedan in i Sitt.
  • Hunden snurrar framför dig och sedan in i Mitt och upp vid din vänstra sida, in i Sitt.
  • Hoppa upp på något – Snurra- Sitt.
  • Lägga framtassarna på en sten och sedan lägga huvudet på framtassarna – in i Mellan (huvudet mellan dina ben, åt andra hållet än Mitt) – upp på stenen igen.

Det finns massor av varianter. Pröva hemma och under promenaden, det finns inga fel eller misstag att göra,  huvudsaken är att ha kul och vara kreativa tillsammans!

Sammanfattning

  • Det finns massor av metoder och övningar man kan använda sig av i hundträning. Vi har här skrivit om hur vi hur vi brukar jobba med de hundägare som testat vedertagna metoder som ofta fungerar bra, men ändå inte/inte helt kommer vidare.
  • Ibland behöver man hjälp att felsöka och få information genom att bryta ner beteendet/situationen i mindre delar. Då kan det hjälpa att se över vad man (egentligen) belönar, vad som sker innan man belönar och om hunden kanske råkat baklängeskedja. Förutom belöning kan det handlar om svårighetsgrad, krav, avstånd eller t ex timing.
  • Beteendekedjor är ofta superbra både för hundar med exempelvis ljudrädslor/ljudkänsliga och hundar som är extremt snabblärda och utåtriktade. Genom att lära in flera olika kedjor med superhög belöningskvalité har hunden enklare att ersätta tidigare beteenden och med dem kommer andra associationer och känslor gentemot triggern.
  • Ha typ A och typ B-belöningar för din hund. Det kan handla både om olika smaskig mat respektive olika roliga leksaker. Det är ett mycket effektivt sätt att ta större kliv framåt i träningen.

Tänkvärt

Beteenden går alltid att förändra, det är positivt! För att kunna göra det behöver vi göra en plan utefter de förutsättningar vi har och inte stirra oss blinda på att saker och ting borde fungera.

”Changing behavior is not something you do casually because that behavior has value to the animal, or it wouldn’t be doing it” Susan Friedman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close